Fågeln i holken

07:30: kom till platsen, inre fokusering i tio minuter. Men under den tiden blev jag också medveten om fåglar. Taltrasten här idag också, men nu lite i sydväst. Nötväckan drillar. Jag har sett den svarta fågeln i holken. Tror det är en koltrast och noterar att jag kände mig lite besviken. Två talgoxar satt i några grenar tio meter västerut. Sett och hör nu större hackspett - en hane, och jag hör just nu blåmes. Har också hört nötskrikan skräna i söder, ca 50 meter bort.

07.59: Taloxe ganska nära, fem meter bort, västerut. Vad händer bakom min rygg som jag missar? Hackspetten har hoppat omkring i döda trädet i nordväst. Koltrasten (?) har flugit in och ut i holken några gånger. Mycket oljud från maskiner! Ett tag var det ganska tyst på fågelljud. På grund av mig? Nötväckan är hela tiden här i närheten. Visar upp sig. Hane eller hona, går det att se? Jag hör vad jag tror är taltrasten, men lite tystare sång. Eller är det en annan fågel?

08.15: Det var taltrasten. Den fortsätter sjunga, nu i ett träd ännu närmare. Jag hör gröngölingen i sydöst. Så det där entoniga fågellätet: Piiip...piiip...piiip...(tystnad)...piiip...piiip...piiip...(tystnad)... Är det nötväckan eller en annan fågel? Lyckas inte avgöra. Däremot går jag omkring på platsen i slutet för att kunna se taltrasten. Den tycks gilla att sitta högst upp i trädtoppen och sjunga. Och då ser jag också koltrasten i holken, så det blir bekräftat. Ser också fortfarande nötväckan hoppa omkring och hör nötskrikorna skräna i sydöst.

Trasten i toppen av trädet

Gick ut på morgonen på Hersbykullen med fokus på fåglar. Hade med mig kikare, anteckningsbok, sittunderlag. Går tyst som en räv omkring till jag finner en plats.

Sätter mig ned, kl 07.40. På vägen hit har jag sett två nötväckor hoppa omkring. Hört talgoxar, en större hackspett i ett dött träd med många hål i. Samt en trast sjunga i en talltopp.

07.50: Den där trasten sitter och sjunger i toppen. Brunvitsvartpräcklig. Oregelbunden omelodisk sång. Antagligen en taltrast? Annars har det blivit tyst omkring mig. Långt borta, åt nordväst hör jag en grönfink. Några toner av nötväckan hörde jag. Och jag såg en koltrast hoppa omkring.

08.00: Finns ett större fågelbo framför mig, en holk. En fågel flyger in och ut där. Först trodde jag det var en skata, men nu tyckte jag det såg ut som en spillkråka. Men jag är inte säker. Fågeln flög in och ut i boet. Samlade mat? Har ungarna kommit? Eller reder boet? Nötväckor sjunger. En talgoxe har varit här. Den där trasten håller på oavbrutet.

08.10: Trasten fortsätter sjunga, långt borta hör jag fortfarande grönfinken. Annars stilla här. Hör några blåmesar längre bort också. Nån kommer gående nu med en hund. Hon ser mig inte. Blir lite osäker varför det blir tystare och tystare med fågelljud. Beror det på mig eller på att fåglarna börjat ge sig av på frukostsökande nu? Ser inte heller till fågeln i holken längre. Varför inte? Sista gången jag såg den störtdök den ned på marken.

08.20: En nötväcka flög och satte sig på en gren några meter bort. Blev glad över det. Hoppade till ett annat träd innan den flög iväg. Nu hör jag den drilla (den eller en annan nötväcka). Hör hackspetten hacka i ett träd.

Vårkänslor

Nu börjar våren verkligen komma. För ett par dagar sedan var det varmt. Men det jag framförallt tänker på är alla fåglarna! Fåglarna som flyttar tillbaka. Skogarna och parkerna fylls av nya sånger och drillar. Jag hör bofinken. Talgoxen börjar tydligare kvittra sin enkla, klara vårsång. För några dagar sedan kom de första vitkindade gässen. De går nu och pickar mask och annat på fälten. Precis nu innan jag kom in i lägenheten stötte jag på årets första sädesärla. Björktrastarna är tillbaka. Precis i denna stund hör jag gröngölingen här utanför. Den har ju funnits här hela vintern, så nåt vårtecken är det inte, men jag blir alltid glad när jag hör den. Jag såg också gråhägern "Hägge" (som jag och Hella kallar denna speciella häger) stå i vassen på vägen efter att ha lämnat Hella i skolan. Hägge har ju också funnits här hela vintern, nästan som en kompis jag blir glad av att möta.

Igår var det en fantastisk soluppgång. Jag och Hella stod och tittade och vi tog bilder. De lyckas inte fånga den cirkelrunda glödande sol som vi såg, men vackra ändå tycker jag.

Tillägg: Efter jag skrivit detta inlägg hörde jag gröngölingen igen, och jag tog kikaren och gick ut. Och där satt den, i en ek invid vägen. Jag kollade på den och kände mig alldeles glad. Första gången jag ser denna gröngöling som jag bara hittills hört så många gånger!

Sova, slumra och bara vara

Det är lätt för mig att bli "effektiv" när jag är i naturen. Att tänka att jag måste göra nåt speciellt. Där är ett av mina främsta botemedel att sova. För ett par år sen hade jag det som återkommande rutin. Att bara lägga mig på mossan och sova. Idag var jag på Hersbykullen. Jag sov inte, men efter att jag hälsat på min sitt-ek satte jag mig ned och lyssnade på en inspelad trädmeditation. Jag blev dåsig, och efteråt satt jag bara lugn och lyssnade till några fåglar. Utan något inre krav, bara lyssnade, skönt.

Att dåsa eller slumra till eller till och med ta en tupplur skapar en fantastisk lugn närvaro hos mig när jag sedan vaknar. jag går från göra-tillstånd till vara-tillstånd.

Snö i mars

Så mycket snö och vinter. Den arktiska kylan har lags sig över Sverige i flera veckor.

Har varit i skogen en del. På olika platser.

I det här trädet sitter en hackspett, men det syns bara för den riktigt uppmärksamme:

Här är min blotplats. Än så länge har jag mest blotat till platsens rådare. Det är de som är mest närvarande här. Tidigare har jag sett spår av räv, men när jag kom hit denna dag var det bara ett spårlöst snötäcke:

När jag gick hemåt igen fanns där spår av en enkel ceremoni vid trädet

Någon vecka senare gick jag dit igen. Såg spår av rådjur på platsen, och två rådjur hoppade iväg en bit bort. De hade skrapat marken med hovarna i sökande efter mat. Ingen bild på det dock. 

Jag har också varit på Djurgården och rekat inför sinnlig vårvandring. Hittade en fin slinga. Först gå genom parkmiljö. Sen upp i skogen: 

Även här på djurgården höll rådjuren mig sällskap. Såg deras spår i snön. Sen hoppade de iväg från ett buskage när jag kom. En hane och en hona. Sedan ställde de sig en bit bort och tittade på mig. Jag stod orörlig där ett bra tag och vi tittade på varandra på ganska långt avstånd. Du ser väl rådjuret?

Kom nyss in från att ha varit på Hersbykullen (Bredablick). Mötte en större hackspett (hona) och senare såg jag en hane som satt och knackade på en murken stolpe. Jag gick omkring på "min" plats, och ställde frågor, uppmärksammade och noterade. En hare rusade iväg. Jag undersökte dess färska spår då där den skuttat iväg.

Jag såg också hundspår som jag roade mig med att undersökte, följde spårlöpan, försökte avgöra hastighet (den löpte snabbt) och varför den var just där. Studerade träden och de olika arterna: Tall, lönn, rönn, körsbär, sälj. Noterade vinden från väster, såg dess rörelser i tallkronorna. Såg solens position, små molntussar i horisonten på en annars blå himmel (nu när jag skriver har de kommit närmare och det är molnigare. Uttryckte tacksamhet till dem alla: Träden, växterna, jorden, snön, djuren, atmosfären och luften, solen...

Jag observerar en lönn, en tanke och en känsla

Jag går just nu en utbildning i mindfulness-baserad ekoterapi.
Jag började redan i somras och blev nyss färdig med det första (och mest omfattande) blocket.
Nu är det ett block som heter Mindfulness - en introduktion. Men även där ingår många övningar i naturen.

Idag gjorde jag en av dessa övningar som hette "Observation". Inget nytt alls för mig egentligen, men det är ju alltid en bra övning.

Jag gick till dungen i Bredablick, till slänten med lövträden. Först gjorde jag en övning att tona in på sinnena, ett i taget. Sedan blundade jag igen, tog några andetag och öppnade ögonen. Fokuserade på det första som fångade min uppmärksamhet. Det var ett träd, en lönn.

När jag observerade det såg jag att de lägsta grenarna var döda. Grenarna växte huvudsakligen på norrsidan av trädet (vänster i bilden), eftersom en tall stod och skymde och trängde sig på från söder. Jag kunde urskilja de levande grenarnas knoppar. De var vackra, snirkliga siluetter mot himlen.

 Barken var brun och skrovlig, med ganska fina "strimmor". Läste på en sida att stammen liknar "grågåsens hals" och det ligger nåt i det.

På den nedre delen av stammen var en stor skada som blivit delvis övervuxen med bark.

Jag utforskade trädet med olika sinnen. Luktade på barken. Den luktade varm och torr, om det nu kan beskriva en lukt. Men jag tyckte om den. Träigt. Smakade lite på barken också och den smakade ungefär som den luktade. 

Jag kände med mina händer på barken. Skrovligt och strävt. Jag skrubbade mina händer mot den och det var en skön känsla. Påminde om samma känsla som när jag ibland använt sån där skrubb-gel i duschen. Lite rivigt men ändå skönt. 

När jag utforskar träd och andra varelser i naturen på det här sättet märker jag hur det "träder fram" från att vara en del av en bakgrund till att bli en egen varelse med sin egen individualitet och personlighet. Det är lätt att en relation börjar skapas. 

Som en fortsättning på observationsövningen var en uppgift att - fortfarande i naturen - rikta fokus mot tankar och känslor. Jag skulle ta ett par djupa andetag och sedan notera vilken tanke som först uppstår. Tanken jag fick var att jag tänkte på telefonsamtalet jag haft med min bror alldeles innan. 

Nästa övning var att välja en tanke eller känsla att observera en stund. Om tankarna började glida iväg skulle jag varsamt föra dem tillbaka till den ursprungliga tanken eller känslan. 

Jag fokuserade på en känsla i bröstet. En oroskänsla. Kanske sorgsenhet. Istället för att börja analysera var den kom ifrån eller varför, bara jag observerade. Istället för att försöka "fixa" och ändra, lät jag känslan vara precis som den var. Det var en lättnad och efter en stund gav kroppen ifrån dig en djup, skön suck. Att bara låta vara. 

Början av februari

Det är den första februari idag. Snökaos i norra Sverige men här är det mildväder. +4 grader.

Jag satt och skrev då jag hörde gröngölingen här utanför. Den lockade ut mig. Jag gick upp i bredablicksdungen. Såg en större fågel flyga, var det gröngölingen?
Ett tag senare kom vad jag tror var samma fågel tillbaka. Men nu hörde jag på det skränande lätet att det var en nötskrika!

Gick till platsen vid jordkällaren. fuktigt överallt, ibland fläckar med snö, på de kallaste ställena. Ett bra sätt att identifiera var kylan samlas, antar jag.

Mycket löv och barr på marken. Mest lönnlöv och tallbarr.

Såg växterna på marken. Det kala blåbärsriset utan sina små blad, men även några andra växter som spirat upp.

Jag kände vinden från sydväst. Kände den mot kinden, såg den i trädgrenarnas rörelser, såg det i molnen som flödade förbi över himlen. Solen lyste, delvis täkt av molnen. Den befann sig ganska lågt men med tanke på att det var middagstid är det säkert nästan den högsta höjden den når nu.

Gick fox walk tillbaka. Hörde småfåglarna bland träden men såg dem inte.