Baseline och intuitivt förnimmande

Kl 07.50: gick som en räv till platsen, tyst och lugnt. När jag kom fram flög hackspetten upp från stigen och satte sig i en gren, men utan alarmläten. Taltrasten satt och sjöng. Jag satte mig ned. Hackspetten flög närmare och satte sig i döda trädet. En koltrast flög och satte sig i ett träd nära mig, bara några meter ifrån mig. Satt där stilla och lugnt rätt länge. Så flög den av västerut i sporrsträck, och jag såg några andra fåglar flyga över den, ovanför trädtopparna i samma hastighet. Efter nån minut kom koltrasten tillbaka och satte sig i ett träd nära. En nötskrika var hör också. Kom allt närmare, sen flög den vidare. Hört nötväckan drilla runtomkring, men inte sett den. Jag får en lugn och accepterande känsla. Att det börjar vara ok för fåglarna att jag är här.

08.05: En fågel med ett skvirrande läte - talgoxe? - kom och satte sig i ett träd. I öst fanns nu två koltrastar. Ett ögonblick var det som att energin förändrades, fler fåglar kom, hackspetten blev aktiv, en duva satte sig i ett träd. Som om pulsen höjdes på något sätt, men inte bortom baseline, bara mer energi på platsen. Sen lugnare igen. Taltrasten har flyttat sig till ett träd i nordöst. Hör tydligt en talgoxe i norr, och längre bort nötväckan. Hackspetten knackar på döda trädet.

07.20: lugnt på platsen förutom taltrasten som stolt håller låda. Talgoxen sjunger klart i öster, en björktrast hörs en bit bort, och hackspetten hackar lite försynt. Men vid ett tillfälle lät hackspetten högt och snabbt - kakaka - och flög iväg. Strax därefter kom en man med två hundar gående. Hade de två händelserna nåt med varandra att göra? Fast varför skulle hacke reagera så på hundar? De var ju rätt långt bort. Men han flög bort från där de kom. Första flugan har surrat vid mitt öra och sitter nu på min väska. Och jag såg min första humla i vår.
Jag börjar känna mig lite mer hemma här. Jag vet en del vilka fåglar som bor här. Tacksamhet.
Vänta...nu kommer en hackspett till hitt. Två stycken. De flyger och en jagar den andre! Två hannar? Eller parningslek? Det går så fort, hinner inte se. Men sen flyger de båda iväg och försvinner, den ene jagande den andre.
Och nu hör jag gröngölingen i lst. Ska ta mig dit och se om jag hittar hen.

Gick mot platsen där jag hört gröngölingen. Den hade tystnat nu. Gick förbi ett träd med en stor koja uppe i tallkronan. Det var nåt med det där trädet. Små svaga ljud, knappt hörbara. Stod still och lyssnade. Som små saker som föll ned på kojans presenning däruppe. En bild kom till mig av ekorrar, men jag såg inget alls. Började tänka på det som vildmarksläraren Jon Young sagt om hur ekorrar samspelar med fåglar och reagerar på deras varningsläten. Tänkte på att det vore kul att hitta en ekorre nånstans här på hersbykullen och lära känna den och dess beteende. Så plötsligt ser jag den. Ekorren! Det var en ekorre jag hört, som jag nästan halvt omedvetet identifierat, i ett sorts intuitivt förnimmande. Ljudet var ju såklart små delar av kottar som föll ned på presenningen när den åt frukost. Jag tog fram kikaren och tittade på den. Den tittade på mig. Så skuttade den bort mellan träden. Jag gick efter den en stund, sen tappade jag bort den. 

Gick hemåt. Hörde gröngölingen igen. Den satt nånstans i ett träd vid en av huslängorna men såg den inte.