Stenknäck och tidiga morgnar med dottern

Det har nått några dagar sen jag skrev, men jag har varit ute varje morgon, i stort sett, och observerat fåglar. Jag har upptäckt att hackspetten på min plats fått sällskap av en hona. De verkar bo i döda trädet. Jag har sett flera fåglar med päls och annat i näbbarna, helt klart tider då boen inreds! Igår såg jag också en stenknäck utanför fönstret, den satt i en gren. Första gången jag ser en i verkligheten men jag kände väl igen den från bilder, med sin kraftiga näbb.

Hella har hängt med ut varje morgon, hittat egna platser att observera fåglar på. Härligt!

Baseline och intuitivt förnimmande

Kl 07.50: gick som en räv till platsen, tyst och lugnt. När jag kom fram flög hackspetten upp från stigen och satte sig i en gren, men utan alarmläten. Taltrasten satt och sjöng. Jag satte mig ned. Hackspetten flög närmare och satte sig i döda trädet. En koltrast flög och satte sig i ett träd nära mig, bara några meter ifrån mig. Satt där stilla och lugnt rätt länge. Så flög den av västerut i sporrsträck, och jag såg några andra fåglar flyga över den, ovanför trädtopparna i samma hastighet. Efter nån minut kom koltrasten tillbaka och satte sig i ett träd nära. En nötskrika var hör också. Kom allt närmare, sen flög den vidare. Hört nötväckan drilla runtomkring, men inte sett den. Jag får en lugn och accepterande känsla. Att det börjar vara ok för fåglarna att jag är här.

08.05: En fågel med ett skvirrande läte - talgoxe? - kom och satte sig i ett träd. I öst fanns nu två koltrastar. Ett ögonblick var det som att energin förändrades, fler fåglar kom, hackspetten blev aktiv, en duva satte sig i ett träd. Som om pulsen höjdes på något sätt, men inte bortom baseline, bara mer energi på platsen. Sen lugnare igen. Taltrasten har flyttat sig till ett träd i nordöst. Hör tydligt en talgoxe i norr, och längre bort nötväckan. Hackspetten knackar på döda trädet.

07.20: lugnt på platsen förutom taltrasten som stolt håller låda. Talgoxen sjunger klart i öster, en björktrast hörs en bit bort, och hackspetten hackar lite försynt. Men vid ett tillfälle lät hackspetten högt och snabbt - kakaka - och flög iväg. Strax därefter kom en man med två hundar gående. Hade de två händelserna nåt med varandra att göra? Fast varför skulle hacke reagera så på hundar? De var ju rätt långt bort. Men han flög bort från där de kom. Första flugan har surrat vid mitt öra och sitter nu på min väska. Och jag såg min första humla i vår.
Jag börjar känna mig lite mer hemma här. Jag vet en del vilka fåglar som bor här. Tacksamhet.
Vänta...nu kommer en hackspett till hitt. Två stycken. De flyger och en jagar den andre! Två hannar? Eller parningslek? Det går så fort, hinner inte se. Men sen flyger de båda iväg och försvinner, den ene jagande den andre.
Och nu hör jag gröngölingen i lst. Ska ta mig dit och se om jag hittar hen.

Gick mot platsen där jag hört gröngölingen. Den hade tystnat nu. Gick förbi ett träd med en stor koja uppe i tallkronan. Det var nåt med det där trädet. Små svaga ljud, knappt hörbara. Stod still och lyssnade. Som små saker som föll ned på kojans presenning däruppe. En bild kom till mig av ekorrar, men jag såg inget alls. Började tänka på det som vildmarksläraren Jon Young sagt om hur ekorrar samspelar med fåglar och reagerar på deras varningsläten. Tänkte på att det vore kul att hitta en ekorre nånstans här på hersbykullen och lära känna den och dess beteende. Så plötsligt ser jag den. Ekorren! Det var en ekorre jag hört, som jag nästan halvt omedvetet identifierat, i ett sorts intuitivt förnimmande. Ljudet var ju såklart små delar av kottar som föll ned på presenningen när den åt frukost. Jag tog fram kikaren och tittade på den. Den tittade på mig. Så skuttade den bort mellan träden. Jag gick efter den en stund, sen tappade jag bort den. 

Gick hemåt. Hörde gröngölingen igen. Den satt nånstans i ett träd vid en av huslängorna men såg den inte. 

Kall morgon vid Trimer

Gick idag ned till den fågellokal som kallas trimer (namnet kommer från roddklubben, om jag förstått det rätt). Det är en fågellokal som ligger nere vid kyrkviken, nära kyrkan. Men jag visste att detta är en fågellokal som är mest befolkad av fåglar på hösten. Det är väl en matplats då, bland vassen. Nu var det inte så mycket fåglar där.

07.40: har suttit här i ca 10 min. Mediterat och observerat både inåt och utåt.Vinden blåser kall från väst. I vattnet simmade skäggdopping tidigare. Hör talgoxe i nordöst, samt en annan fågel som låter "triiiu" med tre sekunders mellanrum. Ser en kricka (tror jag) flyga förbi.

06:50: inte mycket fåglar. En ringduva i nordväst. Ett grågåspar cirklade runt mig ett varv. Hör gröngöling en bra bit bort, samt flera talgoxar. Fiskmåsar som flyger förbi.

07.00: Ett par sothönor flög förbi. Talgoxar och blåmesar fortfarande i nordost. Gröngölingen hördes igen på andra sidan viken, tror jag. Men nu hör jag den igen på denna sidan viken, österut. Jag hör också grönfinkens surrande sång. Bakom mig kommer en flock med björktrastar och sätter sig i ett träd. Jag tackar platsen och dess rådare och livsformer. Blotar lite frön och ger mig hemåt.

Fågeln i holken

07:30: kom till platsen, inre fokusering i tio minuter. Men under den tiden blev jag också medveten om fåglar. Taltrasten här idag också, men nu lite i sydväst. Nötväckan drillar. Jag har sett den svarta fågeln i holken. Tror det är en koltrast och noterar att jag kände mig lite besviken. Två talgoxar satt i några grenar tio meter västerut. Sett och hör nu större hackspett - en hane, och jag hör just nu blåmes. Har också hört nötskrikan skräna i söder, ca 50 meter bort.

07.59: Taloxe ganska nära, fem meter bort, västerut. Vad händer bakom min rygg som jag missar? Hackspetten har hoppat omkring i döda trädet i nordväst. Koltrasten (?) har flugit in och ut i holken några gånger. Mycket oljud från maskiner! Ett tag var det ganska tyst på fågelljud. På grund av mig? Nötväckan är hela tiden här i närheten. Visar upp sig. Hane eller hona, går det att se? Jag hör vad jag tror är taltrasten, men lite tystare sång. Eller är det en annan fågel?

08.15: Det var taltrasten. Den fortsätter sjunga, nu i ett träd ännu närmare. Jag hör gröngölingen i sydöst. Så det där entoniga fågellätet: Piiip...piiip...piiip...(tystnad)...piiip...piiip...piiip...(tystnad)... Är det nötväckan eller en annan fågel? Lyckas inte avgöra. Däremot går jag omkring på platsen i slutet för att kunna se taltrasten. Den tycks gilla att sitta högst upp i trädtoppen och sjunga. Och då ser jag också koltrasten i holken, så det blir bekräftat. Ser också fortfarande nötväckan hoppa omkring och hör nötskrikorna skräna i sydöst.

Trasten i toppen av trädet

Gick ut på morgonen på Hersbykullen med fokus på fåglar. Hade med mig kikare, anteckningsbok, sittunderlag. Går tyst som en räv omkring till jag finner en plats.

Sätter mig ned, kl 07.40. På vägen hit har jag sett två nötväckor hoppa omkring. Hört talgoxar, en större hackspett i ett dött träd med många hål i. Samt en trast sjunga i en talltopp.

07.50: Den där trasten sitter och sjunger i toppen. Brunvitsvartpräcklig. Oregelbunden omelodisk sång. Antagligen en taltrast? Annars har det blivit tyst omkring mig. Långt borta, åt nordväst hör jag en grönfink. Några toner av nötväckan hörde jag. Och jag såg en koltrast hoppa omkring.

08.00: Finns ett större fågelbo framför mig, en holk. En fågel flyger in och ut där. Först trodde jag det var en skata, men nu tyckte jag det såg ut som en spillkråka. Men jag är inte säker. Fågeln flög in och ut i boet. Samlade mat? Har ungarna kommit? Eller reder boet? Nötväckor sjunger. En talgoxe har varit här. Den där trasten håller på oavbrutet.

08.10: Trasten fortsätter sjunga, långt borta hör jag fortfarande grönfinken. Annars stilla här. Hör några blåmesar längre bort också. Nån kommer gående nu med en hund. Hon ser mig inte. Blir lite osäker varför det blir tystare och tystare med fågelljud. Beror det på mig eller på att fåglarna börjat ge sig av på frukostsökande nu? Ser inte heller till fågeln i holken längre. Varför inte? Sista gången jag såg den störtdök den ned på marken.

08.20: En nötväcka flög och satte sig på en gren några meter bort. Blev glad över det. Hoppade till ett annat träd innan den flög iväg. Nu hör jag den drilla (den eller en annan nötväcka). Hör hackspetten hacka i ett träd.

Vårkänslor

Nu börjar våren verkligen komma. För ett par dagar sedan var det varmt. Men det jag framförallt tänker på är alla fåglarna! Fåglarna som flyttar tillbaka. Skogarna och parkerna fylls av nya sånger och drillar. Jag hör bofinken. Talgoxen börjar tydligare kvittra sin enkla, klara vårsång. För några dagar sedan kom de första vitkindade gässen. De går nu och pickar mask och annat på fälten. Precis nu innan jag kom in i lägenheten stötte jag på årets första sädesärla. Björktrastarna är tillbaka. Precis i denna stund hör jag gröngölingen här utanför. Den har ju funnits här hela vintern, så nåt vårtecken är det inte, men jag blir alltid glad när jag hör den. Jag såg också gråhägern "Hägge" (som jag och Hella kallar denna speciella häger) stå i vassen på vägen efter att ha lämnat Hella i skolan. Hägge har ju också funnits här hela vintern, nästan som en kompis jag blir glad av att möta.

Igår var det en fantastisk soluppgång. Jag och Hella stod och tittade och vi tog bilder. De lyckas inte fånga den cirkelrunda glödande sol som vi såg, men vackra ändå tycker jag.

Tillägg: Efter jag skrivit detta inlägg hörde jag gröngölingen igen, och jag tog kikaren och gick ut. Och där satt den, i en ek invid vägen. Jag kollade på den och kände mig alldeles glad. Första gången jag ser denna gröngöling som jag bara hittills hört så många gånger!

Sova, slumra och bara vara

Det är lätt för mig att bli "effektiv" när jag är i naturen. Att tänka att jag måste göra nåt speciellt. Där är ett av mina främsta botemedel att sova. För ett par år sen hade jag det som återkommande rutin. Att bara lägga mig på mossan och sova. Idag var jag på Hersbykullen. Jag sov inte, men efter att jag hälsat på min sitt-ek satte jag mig ned och lyssnade på en inspelad trädmeditation. Jag blev dåsig, och efteråt satt jag bara lugn och lyssnade till några fåglar. Utan något inre krav, bara lyssnade, skönt.

Att dåsa eller slumra till eller till och med ta en tupplur skapar en fantastisk lugn närvaro hos mig när jag sedan vaknar. jag går från göra-tillstånd till vara-tillstånd.

Snö i mars

Så mycket snö och vinter. Den arktiska kylan har lags sig över Sverige i flera veckor.

Har varit i skogen en del. På olika platser.

I det här trädet sitter en hackspett, men det syns bara för den riktigt uppmärksamme:

Här är min blotplats. Än så länge har jag mest blotat till platsens rådare. Det är de som är mest närvarande här. Tidigare har jag sett spår av räv, men när jag kom hit denna dag var det bara ett spårlöst snötäcke:

När jag gick hemåt igen fanns där spår av en enkel ceremoni vid trädet

Någon vecka senare gick jag dit igen. Såg spår av rådjur på platsen, och två rådjur hoppade iväg en bit bort. De hade skrapat marken med hovarna i sökande efter mat. Ingen bild på det dock. 

Jag har också varit på Djurgården och rekat inför sinnlig vårvandring. Hittade en fin slinga. Först gå genom parkmiljö. Sen upp i skogen: 

Även här på djurgården höll rådjuren mig sällskap. Såg deras spår i snön. Sen hoppade de iväg från ett buskage när jag kom. En hane och en hona. Sedan ställde de sig en bit bort och tittade på mig. Jag stod orörlig där ett bra tag och vi tittade på varandra på ganska långt avstånd. Du ser väl rådjuret?

Kom nyss in från att ha varit på Hersbykullen (Bredablick). Mötte en större hackspett (hona) och senare såg jag en hane som satt och knackade på en murken stolpe. Jag gick omkring på "min" plats, och ställde frågor, uppmärksammade och noterade. En hare rusade iväg. Jag undersökte dess färska spår då där den skuttat iväg.

Jag såg också hundspår som jag roade mig med att undersökte, följde spårlöpan, försökte avgöra hastighet (den löpte snabbt) och varför den var just där. Studerade träden och de olika arterna: Tall, lönn, rönn, körsbär, sälj. Noterade vinden från väster, såg dess rörelser i tallkronorna. Såg solens position, små molntussar i horisonten på en annars blå himmel (nu när jag skriver har de kommit närmare och det är molnigare. Uttryckte tacksamhet till dem alla: Träden, växterna, jorden, snön, djuren, atmosfären och luften, solen...

Jag observerar en lönn, en tanke och en känsla

Jag går just nu en utbildning i mindfulness-baserad ekoterapi.
Jag började redan i somras och blev nyss färdig med det första (och mest omfattande) blocket.
Nu är det ett block som heter Mindfulness - en introduktion. Men även där ingår många övningar i naturen.

Idag gjorde jag en av dessa övningar som hette "Observation". Inget nytt alls för mig egentligen, men det är ju alltid en bra övning.

Jag gick till dungen i Bredablick, till slänten med lövträden. Först gjorde jag en övning att tona in på sinnena, ett i taget. Sedan blundade jag igen, tog några andetag och öppnade ögonen. Fokuserade på det första som fångade min uppmärksamhet. Det var ett träd, en lönn.

När jag observerade det såg jag att de lägsta grenarna var döda. Grenarna växte huvudsakligen på norrsidan av trädet (vänster i bilden), eftersom en tall stod och skymde och trängde sig på från söder. Jag kunde urskilja de levande grenarnas knoppar. De var vackra, snirkliga siluetter mot himlen.

 Barken var brun och skrovlig, med ganska fina "strimmor". Läste på en sida att stammen liknar "grågåsens hals" och det ligger nåt i det.

På den nedre delen av stammen var en stor skada som blivit delvis övervuxen med bark.

Jag utforskade trädet med olika sinnen. Luktade på barken. Den luktade varm och torr, om det nu kan beskriva en lukt. Men jag tyckte om den. Träigt. Smakade lite på barken också och den smakade ungefär som den luktade. 

Jag kände med mina händer på barken. Skrovligt och strävt. Jag skrubbade mina händer mot den och det var en skön känsla. Påminde om samma känsla som när jag ibland använt sån där skrubb-gel i duschen. Lite rivigt men ändå skönt. 

När jag utforskar träd och andra varelser i naturen på det här sättet märker jag hur det "träder fram" från att vara en del av en bakgrund till att bli en egen varelse med sin egen individualitet och personlighet. Det är lätt att en relation börjar skapas. 

Som en fortsättning på observationsövningen var en uppgift att - fortfarande i naturen - rikta fokus mot tankar och känslor. Jag skulle ta ett par djupa andetag och sedan notera vilken tanke som först uppstår. Tanken jag fick var att jag tänkte på telefonsamtalet jag haft med min bror alldeles innan. 

Nästa övning var att välja en tanke eller känsla att observera en stund. Om tankarna började glida iväg skulle jag varsamt föra dem tillbaka till den ursprungliga tanken eller känslan. 

Jag fokuserade på en känsla i bröstet. En oroskänsla. Kanske sorgsenhet. Istället för att börja analysera var den kom ifrån eller varför, bara jag observerade. Istället för att försöka "fixa" och ändra, lät jag känslan vara precis som den var. Det var en lättnad och efter en stund gav kroppen ifrån dig en djup, skön suck. Att bara låta vara. 

Början av februari

Det är den första februari idag. Snökaos i norra Sverige men här är det mildväder. +4 grader.

Jag satt och skrev då jag hörde gröngölingen här utanför. Den lockade ut mig. Jag gick upp i bredablicksdungen. Såg en större fågel flyga, var det gröngölingen?
Ett tag senare kom vad jag tror var samma fågel tillbaka. Men nu hörde jag på det skränande lätet att det var en nötskrika!

Gick till platsen vid jordkällaren. fuktigt överallt, ibland fläckar med snö, på de kallaste ställena. Ett bra sätt att identifiera var kylan samlas, antar jag.

Mycket löv och barr på marken. Mest lönnlöv och tallbarr.

Såg växterna på marken. Det kala blåbärsriset utan sina små blad, men även några andra växter som spirat upp.

Jag kände vinden från sydväst. Kände den mot kinden, såg den i trädgrenarnas rörelser, såg det i molnen som flödade förbi över himlen. Solen lyste, delvis täkt av molnen. Den befann sig ganska lågt men med tanke på att det var middagstid är det säkert nästan den högsta höjden den når nu.

Gick fox walk tillbaka. Hörde småfåglarna bland träden men såg dem inte.

Tänk att den fanns kvar...

De senaste åren har jag mest skrivit om mina naturupplevelser i min egen privata dagbok- en vanlig pappersbok. Naturobservation har blandats med nedskrivna tankar och känslor om allt mellan himmel och jord.
Nu i början av detta år bestämde jag mig för att ha en separat bok för naturvakenhet och vad jag upplever och upptäcker på mina hemliga platser. Så jag köpte en bok för ändamålet.
Jag tänkte jag skulle premiärskriva i den idag. Gick ut här i den näraliggande dungen, men det blev en hel del foton också. Jag tyckte det skulle vara fint att ha med dem på nåt sätt. Då kom jag ihåg att jag för flera år sedan haft en blogg där jag skrev om mina upplevelser. Jag var övertygad om att jag tagit bort den, men tänkte att det är ju enkelt att starta en ny.

Så jag gick in på blogger, men här var den ju! Min gamla blogg naturvakenhet!
Tänk att den fanns kvar. Så det är ju bara att fortsätta där jag slutade för sex år sedan.

Jag skriver mest för mig själv. Kanske egentligen bara för mig själv. Men det är helt ok om andra läser också om de vill. Så välkommen, du som läser! :)

Jag är tillbaka på Lidingö efter många flyttar hit och dit. Vet inte hur länge jag kan stanna på denna plats där jag bor nu, åtminstone fram till juni.
Idag var jag runt alldeles i närområdet. Jag kallar det Bredablick. Det är parkområde och en liten skog, närapå en dunge. Men jag är intresserad av vilka varelser som rör sig och lever här, alldeles nära mig.

De senaste dagarna har jag hört gröngölingen alldeles utanför bostaden. Nästan varje dag. Men än har jag inte sett den. Vanlig större hackspett har jag också hört. Den har jag också sett utanför fönstret. Och skatorna har ett präktigt bo utanför köksfönstret. Jag såg när de byggde det förra våren, pinne för pinne.

Idag gick jag upp i dungen. Snö på marken. Överallt spår av människor - vuxna som barn - och givetvis hundar av olika storlekar.

Hur var det då med vilda djur?

Fåglar såg jag. Nötväcka och andra småfåglar som höll på i träden. När jag stod där hörde jag hur

småfåglarna varnade. Jag vad dock inte riktigt medveten om det för jag var fokuserad på andra djurspår på marken. Men plötsligt varnade en fågel nästan panikartat. TjkTjkTjk! Och jag såg en större fågel komma flygande rakt in bland småfåglarna och sedan bort igen.

Jag hann inte se den större fågeln tillräckligt tydligt för att avgöra vad det var. En sparvhök? Lyckades den ta någon av småfåglarna?

Alldeles där jag stod fanns en övergiven jordkällare. Jag såg spår i snön som gick in i jordkällaren. Men inga som kom ut. Var det ett djur där inne?

Jag ville inte störa för mycket. Men jag gick fram och kikade på spåren. 

Blir nyfiket konfunderad. Storleken skulle kunna vara som en katt, men det är ju rätt tydligt klor i spåret. Vad kan det vara? Det är mindre och inte lika avlångt som räv. Och rundare än hund också (och varför skulle en hund gå in i en jordkällare och inte komma ut? Inte rimligt...).

Jag ska gå till jordkällaren snart igen och se om jag hittar fler spår...

Jag hittade också flera spår av harar. Såg en tall med en massa hackspetthål. 

På vägen hem gick jag en runda runt huset. Nedanför min balkong såg jag spår av rådjur. Och så såg jag sådana här spår också: 

Jag tycker det är något särskilt vackert med vingspår i snön. De här spåren fanns nedanför ett träd där folk troligen tidigare hängt ut fågelmat. Frön låg i snön. 

Ja, det var några noteringar från idag.

Det här är inte en blogg för det extraordinära, spektakulära eller särskilt sällsynta. Det handlar om det vardagliga livet runtom mig. Och om jag bara är tillräckligt nyfiken och öppen har jag märkt att även detta vanliga och vardagliga egentligen är väldigt spektakulärt och förunderligt på sitt eget sätt. Varje dag utspelas dramer på liv och död. Varelser söker mat. En hök som fångar småfågel. Eller däggdjur som sällan syns under dagtid men vars spår vi kan upptäcka i snön.