lördag 20 januari 2018

Tänk att den fanns kvar...


De senaste åren har jag mest skrivit om mina naturupplevelser i min egen privata dagbok- en vanlig pappersbok. Naturobservation har blandats med nedskrivna tankar och känslor om allt mellan himmel och jord.
Nu i början av detta år bestämde jag mig för att ha en separat bok för naturvakenhet och vad jag upplever och upptäcker på mina hemliga platser. Så jag köpte en bok för ändamålet.
Jag tänkte jag skulle premiärskriva i den idag. Gick ut här i den näraliggande dungen, men det blev en hel del foton också. Jag tyckte det skulle vara fint att ha med dem på nåt sätt. Då kom jag ihåg att jag för flera år sedan haft en blogg där jag skrev om mina upplevelser. Jag var övertygad om att jag tagit bort den, men tänkte att det är ju enkelt att starta en ny.

Så jag gick in på blogger, men här var den ju! Min gamla blogg naturvakenhet!
Tänk att den fanns kvar. Så det är ju bara att fortsätta där jag slutade för sex år sedan.

Jag skriver mest för mig själv. Kanske egentligen bara för mig själv. Men det är helt ok om andra läser också om de vill. Så välkommen, du som läser! :)

Jag är tillbaka på Lidingö efter många flyttar hit och dit. Vet inte hur länge jag kan stanna på denna plats där jag bor nu, åtminstone fram till juni.
Idag var jag runt alldeles i närområdet. Jag kallar det Bredablick. Det är parkområde och en liten skog, närapå en dunge. Men jag är intresserad av vilka varelser som rör sig och lever här, alldeles nära mig.

De senaste dagarna har jag hört gröngölingen alldeles utanför bostaden. Nästan varje dag. Men än har jag inte sett den. Vanlig större hackspett har jag också hört. Den har jag också sett utanför fönstret. Och skatorna har ett präktigt bo utanför köksfönstret. Jag såg när de byggde det förra våren, pinne för pinne.

Idag gick jag upp i dungen. Snö på marken. Överallt spår av människor - vuxna som barn - och givetvis hundar av olika storlekar.

Hur var det då med vilda djur?



Fåglar såg jag. Nötväcka och andra småfåglar som höll på i träden. När jag stod där hörde jag hur
småfåglarna varnade. Jag vad dock inte riktigt medveten om det för jag var fokuserad på andra djurspår på marken. Men plötsligt varnade en fågel nästan panikartat. TjkTjkTjk! Och jag såg en större fågel komma flygande rakt in bland småfåglarna och sedan bort igen.

Jag hann inte se den större fågeln tillräckligt tydligt för att avgöra vad det var. En sparvhök? Lyckades den ta någon av småfåglarna?

Alldeles där jag stod fanns en övergiven jordkällare. Jag såg spår i snön som gick in i jordkällaren. Men inga som kom ut. Var det ett djur där inne?


Jag ville inte störa för mycket. Men jag gick fram och kikade på spåren. 

Blir nyfiket konfunderad. Storleken skulle kunna vara som en katt, men det är ju rätt tydligt klor i spåret. Vad kan det vara? Det är mindre och inte lika avlångt som räv. Och rundare än hund också (och varför skulle en hund gå in i en jordkällare och inte komma ut? Inte rimligt...).

Jag ska gå till jordkällaren snart igen och se om jag hittar fler spår...

Jag hittade också flera spår av harar. Såg en tall med en massa hackspetthål. 

På vägen hem gick jag en runda runt huset. Nedanför min balkong såg jag spår av rådjur. Och så såg jag sådana här spår också: 


Jag tycker det är något särskilt vackert med vingspår i snön. De här spåren fanns nedanför ett träd där folk troligen tidigare hängt ut fågelmat. Frön låg i snön. 

Ja, det var några noteringar från idag.
Det här är inte en blogg för det extraordinära, spektakulära eller särskilt sällsynta. Det handlar om det vardagliga livet runtom mig. Och om jag bara är tillräckligt nyfiken och öppen har jag märkt att även detta vanliga och vardagliga egentligen är väldigt spektakulärt och förunderligt på sitt eget sätt. Varje dag utspelas dramer på liv och död. Varelser söker mat. En hök som fångar småfågel. Eller däggdjur som sällan syns under dagtid men vars spår vi kan upptäcka i snön.