Besökte skogarna utanför Enköping

Igår var jag på en skogspromenad i skogarna utanför Enköping, tillsammans med en vän som bor där. Efter att ha ätit en omsorgsfullt tillagad middag (indisk mat) gav vi oss iväg. Tyvärr hade jag sovit dåligt natten innan så jag var insvept i en filt av trötthet. Så det kanske blev mer naturtrötthet än naturvakenhet. Men det var ändå en härlig promenad. Smakade på backtimjan, vilda krusbär, blåbär och körsbär. Såg spillning från älg, rådjur och kanske grävling. Min vän hade sett spårlöpa av Lo här en vinter också. Ormvråkens klagan och hackspettars knackanden följde vår väg. Förfallna lämningar av gamla torp fanns överallt i skogen. Vilka människoliv hade levt här en gång? Det är fascinerade med ruiner. Så laddade med minnen. Finns minnena kvar där på platsen? Forskaren Rupert Sheldrake menar ju att minnen inte bara är nåt som finns i hjärnan, utan att de snarare är ett fält som vi ingår i (0m jag minns hans teori någorlunda rätt, behöver reservera mig...) Det kan kännas så för mig. Som att jag kan komma i kontakt med de minnen som finns där på platsen.