Utanför mitt fönster hörde jag nu på morgonen två koltrastar kvittra frenetiskt. Jag tittade ut och såg en hane och hona, men inget annat speciellt. Varför kvittrade de så? Hade de fått tokfnatt?
Gick in i köket igen och något fick mig att lägga märke till en kotte som låg på köksbordet, som min lilla dotter tagit in för ett bra tag sen, men som bara blivit kvar där.
Jag tog kotten och öppnade fönstret. Koltrastarna alarmerade fortfarande men höll på att flyga iväg mellan träden.
Jag kastade ut kotten. Den hade knappt landat på marken förrän en svart gestalt lösgjorde sig från skuggorna och sprang fram och nosade på kotten. En av husets katter.
Här fick jag förklaringen till fåglarnas alarm. Såklart. Jag borde ju anat det. Fåglarnas alarm är en fantasisk möjlighet att upptäcka andra djur som rör sig i omgivningarna. En påminnelse för mig att ta fåglarnas språk på allvar och genom dem vidga min medvetenhet om vad som försiggår på platsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar